2016-02-25

Om att hitta ett språk

Jag tror att jag har hittat mitt språk nu. Mitt uttryckssätt.*

Tänk alla de former jag använt mig av genom utkasten, allt från det enklast enkla till det mest tillkrånglade där också jag måste stanna upp för att funderade vad jag säger. Vad jag funnit, och fäst mig vid, är ett enkelt språk utan att det är förenklat. Mina halvsidorlånga meningar är borta. Vad finns det för poängen att försöka fånga allt en enda mening när man har flera hundra sidor till sitt förfogande? Men språket är inte förenklat till pekboks-nivå. Bara så där lite lagom.

Därtill har jag hittat en rytm. Ett sätt att ställa frågor och komma med invändningar som känns naturligt. Tycker jag. En stor fördel med att hitta rytmen är att jag inte alls fastnar på samma sätt som tidigare. När jag väl har en nyckelmening vet jag vilka frågor jag kan ställa för att komma vidare. Jag vet hur jag ska lätta upp en kompakt textmassa.

Om andra tycker att språket är ok får tiden utvisa. Själv tar jag mig vidare - fast just nu mycket långsamt; för vårtröttheten har jag ännu inget bot...

*och det tog ju bara nio-tio utkast av Alster I för att komma dit...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar