Alltså. Ta itu med
utkast 10 eller backa tillbaka till slutet av utkast 9, det är frågan.
Jag har redan börjat
skriva på utkast 10. Kapitel 1 och 2 har fått varsin genomgång (även om de
behöver finputsats). Men jag upptäckte, när det var dags för kapitel 3, att jag
behöver tänka igenom slutet eftersom Alster I är en Ouroboros. Typ. En
orm som äter upp sin svans, eller en berättelse vars slut är dess början. (Kan
man göra den jämförelsen?)
Alster I slutar i en dåtid och börjar i en nutid 30 år
senare, men ändå befinner sig karaktärerna sig i varsin del av slutet i de
första kapitlen. Även om de två parallellberättelserna är linjära så är de
också cirkulära. Det var faktiskt en av tidigaste berättartekniska detaljerna
som jag bestämde mig för. Jag ville att allt skulle kroka in i varandra,
återkomma precis som kyrkoåret. (Kanske var jag alldeles för inspirerad av mina
teologistudier vid den tidpunkten?) Jag vet inte längre om det faktiskt är så –
skulle nog behöva lite distans till texten för att avgöra det. Men det var
tanken, och i början (och slutet) är tanken fortfarande närvarande.
Jag har tidigare
berättat att kapitel 3 är ett av de där kapitlen där jag snavar. Visst har jag
lyckats skriva om trean så att de fungerar i det stora hela, men det skaver
fortfarande. Och jag tror mig äntligen ha hittat ”felet”; det karaktären
upplever här är inte cirkulärt, kapitel 3 tar inte vid där kapitel 23 slutar…
Så. Att backa tillbaka för att ha slutet i minnet när jag ska skriva om 3:an, (för slutet behöver ju också bearbetas) eller köra på 10:an och utgå från att det är början som bestämmer slutet, inte tvärtom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar