Om ångesten

När hallen ser ut så här...

... som man känner när man småsurt skickar iväg Sambon och den Underbara Tjejen bara för att man själv ska få Tid Att Skriva.

När man inser att det man skrivit är kackabjal.

När det skulle vara så mycket viktigare att komma vidare i renoveringen av hallen. Hallen är ju Trots Allt Verklig; På Riktigt. Inget Luftslott.

Den ångesten är inte kul alls.

(Ok. Jag löste det mest akuta problemet i texten, men ångesten var så stark att jag fortfarande känner av den, flera timmar efteråt.)