Om kallprat, eller om svårigheten med klyschor

Jag antar att felet ligger i att jag inte är mycket till kallpratare, att det är därför som jag har så svårt att låta karaktärerna kallprata. Sitter just nu och skriver och raderar och skriver och raderar - eftersom jag inte har inte den blekaste aning om vad mina två karaktärer ska kallprata om. I princip behöver jag bara en mening. Något ynka litet som den ena kan säga till den andra.

Fast sedan så tänker jag hur klyschigt det är att låta den ena personen avbryta tankegången hos en annan - och därigenom leda till ett annat spår i berättelsen - genom att denna ska säga något ovidkommande. Är det på grund av det som jag faktiskt raderar det som jag skriver? För att jag i princip är motståndare till sådana simpla trick?

Men ack, ack. Om jag bara vore bättre på kallprat. Då kunde jag ägna denna tid till att skriva istället för att blogga...

Om osäkerhet kring sommarens inträde

Alltså, det har funnits små tecken som har gått att tolka som att sommaren är här, eller att den åtminstone har åtminstone varit på besök. Förra veckan upptäckte jag t.ex - och till min stora förtret - att syrenerna var på väg att blomma över. Jag vill också minnas att jag en dag noterade ovanligt många sommarklänningar.

Men i övrigt?

Nja...

Så när börjar sommaren? 1.a juni, midsommar eller kanske när det har varit sommarvarmt i en vecka i sträck?  Ja, nu börjar inte min semester förrän i mitten av juli, så jag är inte direkt desperat efter sommaren (hej ego!) men det är klart jag undrar, om inte annat så för att få koll på huruvida jag kommer att hålla min egen deadline. För visst menade jag - faktiskt i mitt förra inlägg - att jag skulle bli klar till sommaren?

Det blir jag inte. Men att jag inte blir klar beror inte på att jag inte skulle ha skrivit. För det har jag. Jag har till och med tagit en paus från bloggandet för att vinna lite skrivtid.

Det är min nya redigeringsteknik som bromsar mig. Det där med att skriva in texten i ett tomt dokument istället för att köra med klippa-och-klistra-och-skriva-in-ändringar-metoden. När man skriver in allt blundar man inte för dåliga formuleringar, oklara idéer eller spretighet. Man raderar, tänker. Och skriver nytt. Och får lön för mödan, för det blir verkligen mycket bättre. Hade jag känt till den här metoden hade jag både använt mig av den tidigare och antagligen också blivit klar med historien tidigare trots att den år så tidskrävande.

Hursomhelst. Eftersom det råder sådan osäkerhet kring sommaren detta år har jag beslutat mig för en ny deadline. Istället för att låta deadline infalla vid något så osäkert som sommarens inträde bestämmer jag mig helt enkelt för att bli klar till den 1 september. Det kommer att bli tight om tid - det är inte så lätt att hitta skrivtid bland ettåringar, renovering, familjeliv och allt annat som ska få plats - men det kan gå, för jag har förhandlat till mig lite skrivtid under semestern. Minst tre förmiddagstimmar varje dag!  I utbyte mot dessa timmar får sambon bygga in verandan så att vi får en större hall. Bra deal, eller hur?