I alla fall. Istället för att prata om Utkast 8 kommer jag att prata om en Betaläsarversion – för att
påminna mig själv om vad som är poängen med det här utkastet, eller versionen
(visst är det ändå dags att börja prata om en version istället för om ett
utkast – ett utkast är ju ändå så … inte på riktigt. Och nu är det väl ändå dags
för det lilla alstret att vara på riktigt?). Det är dags att låta andra läsa och tycka till.
Väl inne på Betaläsarversionen – och det 8.e utkastet – så borde
man ju tycka att det inte handlar om särskilt omfattande omskrivningar, mest
lite finlir. Men nix. Tyvärr inte. Jag kommer att fortsätta att skriva om
kapitel, men jag tror att alla idéerna är på plats. Jag kommer inte att behöva
tänka så mycket nytt, bara förfina och/eller förtydliga de idéer som redan
finns. Hoppas jag.
Nåja. Vad som än händer som lovar jag mig själv att inte
fastna när jag fastnar. Att ta hjälp av andra om jag inte kommer vidare. Att
diskutera med betaläsare. Så. Att. Jag. Blir. Klar. Någon. Gång. Typ. (Fast
ack, vilken skrämmande tanke; det där med Betaläsare.)
