"Det verkar ju vansinne att först ägna år åt att skriva en bok och sedan inte ge ut den bara för att någon på ett förlag tackar nej."
2013-01-29
Tänkvärda ord
"Det verkar ju vansinne att först ägna år åt att skriva en bok och sedan inte ge ut den bara för att någon på ett förlag tackar nej."
2013-01-24
Om tålamod
Ett år har gått och det är återigen dags att minnas författarnas
skyddshelgon Franciskus av Sales, mannen, vars helgonbiografi börjar med
orden
Born in France in 1567, Francis was a patient man.
Och vad annat än tålamod gör honom lämplig som de varande och blivande författarnas skyddshelgon?
Det krävs tålamod för att skriva en historia, för att orka med omskrivning efter omskrivning. För att inte ge upp en historia. Bara ta det en gång till. (Ännu en gång? Ska jag verkligen skriva om allt ännu en gång?) Från början, mot slutet. Det krävs tålamod att skriva bara för att upptäcka att det inte duger. Tålamod att radera och tålamod för att inte tänka att det är klart när det inte är klart. Och sedan krävs tålamod för att - i likhet med Franciskus - nå fram. För att få folk att läsa vad man skrivit. I fallet Franciskus handlade det om tjurskalliga kalvinister, men det skulle lika gärna kunna handla om förläggare. Och den sortens folk.
Idag laddar jag med tålamod.
Born in France in 1567, Francis was a patient man.
Och vad annat än tålamod gör honom lämplig som de varande och blivande författarnas skyddshelgon?
Det krävs tålamod för att skriva en historia, för att orka med omskrivning efter omskrivning. För att inte ge upp en historia. Bara ta det en gång till. (Ännu en gång? Ska jag verkligen skriva om allt ännu en gång?) Från början, mot slutet. Det krävs tålamod att skriva bara för att upptäcka att det inte duger. Tålamod att radera och tålamod för att inte tänka att det är klart när det inte är klart. Och sedan krävs tålamod för att - i likhet med Franciskus - nå fram. För att få folk att läsa vad man skrivit. I fallet Franciskus handlade det om tjurskalliga kalvinister, men det skulle lika gärna kunna handla om förläggare. Och den sortens folk.
Idag laddar jag med tålamod.
2013-01-06
Om utkast 7 - en halvvägsrapport
Jag kom halvvägs med min omskrivning av Alster I idag. M.a.o. är jag på kapitel 13 av 26 möjliga. Hittills har det gått hyfsat bra. Kapitlen fram till nu har varit ganska lätta att skriva om (ja, förutom det där omöjliga kapitlet som jag väljer att glömma just nu). När det gäller vissa kapitel har jag inte ens behövt skriva om, bara putta & dutta. Men de kommande...
Jag visste att jag skulle stöta på hinder i denna "bortre" del av alstret. I min förra omskrivning, utkast 6, gjorde jag ändringar i själva kapitelantalet, något som förde med sig att ett kapitel togs bort och innehållet fördelades mellan de resterande kapitlen. Detta gör siffrorna 13 och 26 intressanta också ur en annan synvinkel, nämligen att 13 är det ungefärliga medeltalet för antalet sidor i ett kapitel, medan kapitlens Svarte Petter består av 26 sidor. Det känns lite som ... obalans.
Jag inser att det verkliga arbetet börjar nu. Det där arbetet som kommer att ta tid, kräva energi och tankekraft. Medan jag i princip kommer ihåg kapitelinnehållen utantill i den första delen av alstret så minns jag med nöd och näppe kapitlens huvudsyften i denna andra del. Det här innebär att jag måste börja med att skriva ut fem kapitel, läsa dessa, kontrollera innehållet, strukturera om och knyta ihop. Först därefter kan jag börja skriva om... Det känns som att jag skulle behöva en helledig dag bara för att läsa igenom dessa kapitel. Synd att jag inte stötte på det här i fredags.
ps. Alster I utspelar sig i nutid/dåtid, och det är fem nutidskapitel arbetet handlar om. Dåtidskapitlen fungerar åtminstone i sin helhet.
Jag visste att jag skulle stöta på hinder i denna "bortre" del av alstret. I min förra omskrivning, utkast 6, gjorde jag ändringar i själva kapitelantalet, något som förde med sig att ett kapitel togs bort och innehållet fördelades mellan de resterande kapitlen. Detta gör siffrorna 13 och 26 intressanta också ur en annan synvinkel, nämligen att 13 är det ungefärliga medeltalet för antalet sidor i ett kapitel, medan kapitlens Svarte Petter består av 26 sidor. Det känns lite som ... obalans.
Jag inser att det verkliga arbetet börjar nu. Det där arbetet som kommer att ta tid, kräva energi och tankekraft. Medan jag i princip kommer ihåg kapitelinnehållen utantill i den första delen av alstret så minns jag med nöd och näppe kapitlens huvudsyften i denna andra del. Det här innebär att jag måste börja med att skriva ut fem kapitel, läsa dessa, kontrollera innehållet, strukturera om och knyta ihop. Först därefter kan jag börja skriva om... Det känns som att jag skulle behöva en helledig dag bara för att läsa igenom dessa kapitel. Synd att jag inte stötte på det här i fredags.
ps. Alster I utspelar sig i nutid/dåtid, och det är fem nutidskapitel arbetet handlar om. Dåtidskapitlen fungerar åtminstone i sin helhet.
2013-01-04
Om en 1-åring
För ett år sedan jag bestämde mig för att inte längre bara fundera på att blogga, utan började också göra det. Långt dessförinnan hade jag samlat tankar, noterat saker; liksom skrivit imaginära inlägg. Men så fanns där osäkerheten. Vill jag egentligen blogga, och vad ska jag blogga om? Det är en sak att tro att det finns massor att blogga om och en annan sak att verkligen blogga.
Jag trevade länge, i över ett halvår - vad är liksom värt att skriva om? Det är inte förrän jag gick in för att blogga om skrivandet som jag började tycka att det blev intressant. När jag var säker på att jag skulle fortsätta att blogga började jag lämna elektroniska spår. Före dess surfade jag helt anonymt, och skrev för ingen.
"Problemet" som inträffade just när jag trodde att jag var igång med bloggen på allvar var att jag samtidigt kom igång med skrivandet. Och eftersom jag lider av konstant tidsbrist så väljer jag att skriva. Inte blogga. Lite synd, för jag har massor av intressanta inlägg som bara väntar på att bli skrivna. Men den som väntar på något gott, sade den självgoda bloggaren, och gratulerade sig för sin ettåring.
Jag trevade länge, i över ett halvår - vad är liksom värt att skriva om? Det är inte förrän jag gick in för att blogga om skrivandet som jag började tycka att det blev intressant. När jag var säker på att jag skulle fortsätta att blogga började jag lämna elektroniska spår. Före dess surfade jag helt anonymt, och skrev för ingen.
"Problemet" som inträffade just när jag trodde att jag var igång med bloggen på allvar var att jag samtidigt kom igång med skrivandet. Och eftersom jag lider av konstant tidsbrist så väljer jag att skriva. Inte blogga. Lite synd, för jag har massor av intressanta inlägg som bara väntar på att bli skrivna. Men den som väntar på något gott, sade den självgoda bloggaren, och gratulerade sig för sin ettåring.
2013-01-01
Om att porla av lycka inför ett nytt år
Någon gång under annandagen hände det; jag började porla av lycka och förväntan inför det nya året.
Faktum är att jag tror att jag kommer att bli klar med Alster I under 2013. Ok, jag har trott det förut och det har visat sig felaktigt, men nu ser jag hur historien växer; blir alltmer lik den historia som jag ville berätta från början. Så - chanserna är goda.
Därtill bloggar jag om skrivprocessen vilket också pressar (peppar?) mig att skriva vidare. Ja, chanserna är goda. Jag tror på det här. Det är därför jag porlar. Hoppas att ni också gör det!
Det kommer att hända så himla mycket spännande!
Som vad då?Sambon lät inte lika entusiastisk, inte ens när jag gav exempel på allt som kommer att hända.
Men det kommer ju en ny sommar varje år...Ja, sambon led inte av samma porlande förväntan inför det nya året som jag gjorde. Men så skriver han inte heller. Han kommer inte snart (hm) att avsluta sitt 7.e utkast av sitt Alster I och han kommer inte att - kanske, kanske - bli klar med sitt alster under det här året.
Faktum är att jag tror att jag kommer att bli klar med Alster I under 2013. Ok, jag har trott det förut och det har visat sig felaktigt, men nu ser jag hur historien växer; blir alltmer lik den historia som jag ville berätta från början. Så - chanserna är goda.
Därtill bloggar jag om skrivprocessen vilket också pressar (peppar?) mig att skriva vidare. Ja, chanserna är goda. Jag tror på det här. Det är därför jag porlar. Hoppas att ni också gör det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)